Kungschampinjon

Kungschampinjonen gör skäl för sitt namn. Det är en imponerande svamp som kan växa sig mycket stor och som anses vara en av de absolut finaste matsvamparna vi har.

Kännetecken

• Hatt: Hatten är stor, upp till 30 cm i diameter. Den har en gulbrun grundfärg och är täckt av rikliga, guldbruna eller rödbruna fjäll.
• Skivor: Skivorna sitter tätt. De är först ljusa, övergår sedan i rosa toner för att slutligen bli mörkt chokladbruna när sporerna mognar.
• Fot: Foten är kraftig och vit, men blir ofta gulaktig vid beröring. Den har en stor, hängande ring som liknar en kjol.
• Ring: Ringens undersida är ofta fjällig, precis som hatten.
• Doft: Hela svampen doftar starkt och distinkt av mandel eller bittermandel.

Utbredning och Ekologi

Kungschampinjonen förekommer i barrskog, gärna i äldre granskog med tjockt barrtäcke, men den hittas också i parker, trädgårdar och vid myrstackar. Den växer främst i södra och mellersta Sverige, upp till södra Norrland.

Matvärde

Med sin fasta konsistens och fina mandelsmak är kungschampinjonen en delikatess. Den passar utmärkt att steka eller använda i grytor. Precis som snöbollschampinjonen tillhör den gruppen som kan ansamla kadmium, men vid normal konsumtion är detta sällan ett problem.

Förväxlingsrisker

Tack vare sin storlek och de guldbruna fjällen är kungschampinjonen relativt lätt att känna igen.

• Brun flugsvamp: Giftig. Har vita/gula hyllerester (prickar) på hatten som går att pilla bort, inte fastvuxna fjäll som kungschampinjonen. Har dessutom vit ring och vita skivor.
• Stolt fjällskivling: Har också fjäll på hatten, men dessa är mörka mot en ljus botten. Foten är vattrad (ormskinnsmönstrad) och ringen är lös och går att skjuta upp och ner längs foten.
• Andra champinjoner: Det finns andra bruna skogschampinjoner (t.ex. blodchampinjon), men dessa rodnar (blir röda) i köttet vid snitt, vilket kungschampinjonen inte gör (den gulnar snarare).

• Pärlchampinjon: Mörkare, gråsvarta fjäll och gulnar kraftigt. Giftig.