Gifthätting
Galerina marginata
En av Sveriges farligaste svampar. Dödligt giftig och kan förväxlas med matsvampar som växer på stubbar.
Kännetecken
Gifthättingen är en oansenlig liten brun svamp som innehåller samma gift som vit flugsvamp (amatoxiner). Även mycket små mängder kan orsaka dödliga leverskador.
- Hatt: Gulbrun till rödbrun, ändrar färg efter fuktighet (hygrofan). I torka blir den ljusare guldgul från mitten utåt. Ytan är slät.
- Skivor: Gula som unga, men blir rostbruna av sporpulvret som äldre.
- Fot: Har en liten men tydlig ring. Nedanför ringen är foten mörkare brun och täckt av ljusa, silkeslika trådar (fibrer). Den saknar fjäll. Ovanför ringen är den ofta pudrad.
- Doft: Mjölliknande (som nymalet vete), men lukten kan vara svag.
- Smak: Mjölliknande (smaka inte).
Utbredning och Ekologi
Växer på murknande ved av både barr- och lövträd. Ofta i små grupper eller enstaka, men kan förekomma i större klungor. Vanlig i hela Sverige, framförallt på hösten men kan hittas så länge det är mildväder.
Giftighet
Innehåller amatoxiner som ger svåra skador på cellerna, framför allt i levern och tarmkanalen. Symtomen kommer ofta sent (efter 6-24 timmar eller mer), med kraftiga magsmärtor, kräkningar och diarré. Efter en tillfällig förbättring kan leversvikt inträffa.
Förväxlingsrisker
Det är mycket viktigt att känna igen gifthättingen om man plockar andra svampar som växer på ved (stubbsvampar).
- Föränderlig tofsskivling: Matsvamp. Mycket lik. Tofsskivlingen har tydliga utstående fjäll på foten (som “tofsar”). Gifthättingen har bara vita, intryckta trådar på foten.
- Vinterskivling: Matsvamp som växer på vintern. Vinterskivlingen har en sammetsluden fot (mörk och luden) och saknar helt ring.
- Rökslöjskivling: God matsvamp, som växer på barrstubbar. Rökslöjskivlingen har gråa skivor – aldrig bruna – och saknar ring (har bara en ringzon eller rester av slöja).
- Svavelgul slöjskivling: Giftig stubbsvamp. Har gulgröna skivor och smakar mycket bittert.
- Honungsskivlingar (släktet Armillaria): Honungsskivlingar är ofta större, växer i större klungor och har fjäll på hatten (gifthättingen har slät hatt).









