Purpursopp

Stor, kraftig, tung och kompakt sopp med ojämn gropig hattöversida som blånar kraftigt efter beröring liksom fot och rör. Växer med ek på kalkrik mark, mkt sällsynt.

Kännetecken

Purpursoppen är en av våra mest dramatiska soppar när det gäller färgförändringar.

• Hatt: Ojämn, gropig och bucklig. Färgen är variabel, ofta gråaktig eller blekgul som ung men får snabbt purpurröda eller rosa toner. Vid minsta beröring blånar den extremt kraftigt och snabbt.
• Rör: Små porer som är gula som mycket unga men snabbt blir intensivt röda till purpurröda. Blånar omedelbart vid tryck.
• Fot: Kraftig och ofta rödaktig, täckt av ett tätt, rött ådernät (retikulation). Även foten blånar kraftigt vid beröring.
• Kött: Gult, men blånar blixtsnabbt till en djup blåsvart färg vid snitt.

Utbredning och Ekologi

Mycket sällsynt i Sverige. Den växer främst i varma, ädla lövskogar (särskilt med ek) på kalkrik mark. Den är värmeälskande och hittas oftast i landets sydligare delar under varma somrar och höstar.

Giftighet

Purpursoppen är giftig och orsakar kraftiga mag- och tarmbesvär (illamående, kräkningar, diarré) om den förtärs. På grund av sin sällsynthet och giftighet bör den lämnas ifred i skogen.

Förväxlingssvampar

• Falsk djävulssopp - blånar inte kraftigt på hattöversida efter beröring, giftig.
• Djävulssopp - har en slätare, mer vitgrå hatt och blånar inte lika intensivt på hattens yta.
• Blodsopp - matsvamp med mörkbrun sammetslen hatt och röda prickar på foten (saknar ådernät).
• Eldsopp - matsvamp (som tillagad), har olivbrun/gulbrun hatt, men blånar inte lika våldsamt på hatten.