Toppmurkla

En av de mest eftertraktade matsvamparna. Känns igen på sin toppiga, bikakemönstrade hatt och ihåliga inre.

Kännetecken

Toppmurklan är en av vårens stora höjdpunkter för svampplockare.

• Hatt: Mörkbrun till gråbrun och toppig (konisk). Hatten är täckt av regelbundna gropar och åsar som påminner om en bikaka eller en tvättsvamp.
• Fot: Vitaktig och grynig. Foten sitter ihop med hattens nederkant (till skillnad från klockmurklor).
• Insida: Hela svampen är helt ihålig inuti, från toppen av hatten ner till fotens bas.
• Smak: Mild och mycket aromatisk.

Utbredning och Ekologi

Växer på våren och försommaren (maj-juni). Man hittar den ofta på brandfält, kalhyggen, i trädgårdar (gärna i täckbark), dikeskanter och i lövskog.

Matvärde

En delikatess som anses vara en av världens bästa matsvampar. Den ska dock inte ätas rå utan kräver ordentlig tillagning (stekning eller kokning). Många tycker att smaken blir ännu intensivare om man torkar svampen först och sedan blötlägger den före tillagning.

Förväxlingsrisker

• Stenmurkla: Mycket giftig. Stenmurklan har en hatt som ser ut som en brun, veckad hjärna, medan toppmurklan har tydliga gropar/fack (bikakemönster).
• Toppstenmurkla: Mer oregelbundet “hjärnlik” hatt. Giftig.
• Rund toppmurkla: Har en rundare hatt och ofta ljusare, gulbrun färg. Lika god matsvamp.
• Klockmurkla: Hatten sitter bara fast i fotens absoluta topp och hänger lös som en klocka. Oätlig/oaptitlig.
• Stinksvamp: Kan påminna om en murkla till formen, men har en klibbig, illaluktande spormassa på toppen.