Eldsopp

En vacker sopp med rött ådernät på foten och rör som blånar. Ätlig efter ordentlig tillagning men kan vara svårsmält.

Kännetecken

Eldsoppen är en statlig svamp som ofta förväxlas med den godare blodsoppen.

• Hatt: Välvd, sammetslen till kal. Färgen varierar från gulbrun till olivbrun eller tegelröd. Huden blånar vid tryck.
• Rör: Röda till orangeröda mynningar (porer). Rören blånar kraftigt vid beröring.
• Fot: Gul grundfärg täckt av ett tydligt, upphöjt rött ådernät. Foten är ofta klubbformad.
• Kött: Gult, men blånar snabbt och intensivt vid snitt (blir blågrönt/mörkblått). I fotbasen finns ofta en vinröd fläck (i snittytan).

Utbredning och Ekologi

Trivs i lövskog på kalkrik mark, gärna tillsammans med ek, bok eller lind. Förekommer i södra och mellersta Sverige.

Matvärde

Eldsoppen är ätlig men måste tillagas ordentligt (minst 15-20 minuter) då den är giftig som rå. Den anses av vissa vara en god matsvamp, medan andra upplever den som svårsmält. Den rekommenderas ofta att avkokas (koka i vatten som sedan slås bort) innan stekning.

Obs: Förr trodde man att eldsopp gav “antabuseffekt” ihop med alkohol, men nyare forskning tyder på att detta var en sammanblandning med andra arter. Försiktighet rekommenderas dock alltid.

Förväxlingssvampar

• Blodsopp: Matsvamp av högre kvalitet. Har röda prickar på foten (saknar ådernät) och mörkbrun hatt.
• Djävulssopp: Giftig. Har en vitgrå hatt och växer sällsynt på Öland/Gotland. Luktar illa.
• Purpursopp: Giftig. Har en hatt som blånar extremt kraftigt vid beröring och är ofta gropig.
• Falsk djävulssopp: Giftig. Har ofta rosa fläckar på hatten och luktar kryddartat.